Det känns så fel att inte ha er vid min sida.

Att kunna skratta med er, att kunna ligga och löka och käka chips och klaga på att vi är feta.

Att ha er som har samma frågor som jag, vad gör jag för fel.. Varför får inte vi känna på det som alla andra gör.

Kärlek.

Att 4 månader kan gå så fort fast man har haft så mycket saknad.

Att man kan ligga i sängen och tänka på vad man skulle ha gjort istället för att ligga här om jag hade er.

Kan inte mer än att säga att jag saknar er, och jag är så rent ut sagt förbannad på mig själv.

Att jag ställt till för mig själv, jag misste bland det finaste jag hade.

Jag blir så jävla ledsen när jag faktiskt vet att INGENTING kommer bli som det var innan.

jag hatar mig själv.