men jag klara seriöst inte av detta mer.

Vart har du tagit vägen?

Du var den bästa som existerade i mitt huvud.

Du var den ända som har behandlat mig så bra.

Hos dig så var jag fin som jag är.

Jag behövde inte gör mig till.

Jag var Linn...Linn när jag var med dig.

Det var med dig man kunde ligga och mysa med utan att veta att det bara en sak du är ute efter.

Du var den ända som jag berättade allt för.

min älskade vän.

jag saknar dig.. fattar du inte det?

Att ha en att skriva konstant med varje dag till att inte ens hör av sig på 2,5 månad.

Hur tror du det känns?

Hur skulle du känna?

Om jag bara sket i dig.

Du hade nog reagerat ännu värre än vad jag gör.

Du lovade mig en sak, en.... en jävla sak.

Att vi inte skulle tappa kontakten vad som än hände.

Innan var det jag som var en utav anledningarna till att du stannat där du är idag.

I sverige !

Om du bara kunde veta hur mycket jag har gråtit för att jag var rädd att förlora dig när du troligen skulle flytta.

Nu kan jag slå vad om att jag inte ens längre finns i dina tankar till att du stanna.

Vet inte vad jag ska ta mig till, jag saknar dig så jävla mycket.

När jag träffade dig senast så kändes allt så jävla fel.

ALLT VAR FEL !

inget var som det brukade.

jag har inga ord kvar...

det ända jag kan säga är,    jag saknar dig