Ibland så går jag tillbaka och tänker på hur det var då.

Man får tillbaka lite utav den pirriga känslan, jag ler snett för mig själv.

Att det faktiskt går att vara så glad så man inte kan andas,

jag fick känna på det.

Omedvetet så finns du nog alltid med, du är den som man lägger den sista tanken på.

Dig som man tillslut inser att du är den ända man igentligen vill ha.

Dig man ligger och tänker på när man inte kan somna om natten.

Dig som man igentligen borde ångra att man lärde känna.

Så mycket som blev förstört.... Jag blev förstörd.

Med den högsta och enda önskan skulle jag vara din,

med den obeskrivliga känslan utav pirr i magen och den värma känsla av lycka.

Det som förvandlades till ett svidande hjärta och en iskall atmosfär inuti min kropp.