Jag har nog bara varit kär 3 gånger i mitt var av 1 var snarare olyckligt kär.

Förra sommarens lilla "romans" gjorde mig lite osäker på saker och ting,

Inte vet jag, jag är nog den mest oallmänbildaste människan inom kärlek.

Om jag ska vara ärlig så vet jag knappt inte ens vart kärlek är,

Är det när man ligger och kolla på film och ligger tätt ihop med någon i sängen, jag menar dessa saker kan ju jag göra med min kompis och det kan betyda kärlek. Men när en kille kommer in i bilden blir det en hel annan bild av kärlek.

Och om jag ska vara helt ärlig så har jag fått bilden utav att ungdomens kärlek handlar mest om vad man gör efter man har släckt lampan !

'

Även fast i stort sätt alla mina kompisar har/har haft pojkvän så känner jag att det inte är min grej ÄN ändå.

Jag skulle aldrig kunna sitta med en kille och pussas med honom framför mina föräldrar, inte för att jag får utan att

Tycker det är så pinsamt att visa känslor på något vis, samtidigt som det kan vara så underbart och gulligt.

Att säga vad jag tycker har jag inte problem med men det är att visa,

Visa att jag är ledsen,besviken,arg, kär och hela den biten, (förutom glad för detta kan jag nog vara proffs på)

Inte för att jag håller på med någon nu som jag tack vare detta inte kan bli tillsammans med,

nä jag har inte varit kär sen förra sommaren.

Eftersom jag är så kräsen med killar så kommer det nog ta ett bra tag till, varför stressa med att försöka leta upp någon?

Han kommer väl en dag, då jag forhoppningsvis är mogen för det också.